Årskrönika! /Signerad Lövendahl

Tackar så hjärtligt för 2011 det bästa året av dem alla såg det länge ut som, fyllt av stoora drömmar.. drömmar större än stjärnorna.. och så kom det av sig med lite verklighetsförankring och ett båtbensbrott! På det stora hela ett härligt RugbyÅr!

Mina årskrönikor börjar med statistik, i massor – sånt gillar jag. Sen kommer lite roligheter och annat att belysas så håll till godo mina damer och herrar, träningstokar och latmaskar, ungar och pnsionärer.. nu kör vi igång.

Årets listor:

Försöks statistik!

27st försök i år! Varav ett smäller Bra mycket högre än de andra. Ett blågult 7s försök, mitt allra första blågula! 7p (försök+målspark) som gjorde mig så stolt å nöjd å glad! Äntligen ett herrförsök också.

Utöver dem minst 21målsparkar.

..försök 2010 49st +ca 37målsparkar.

...försök 2009 15st + 0 målsparkar

….försök 2008 26st +0 målsparkar

..tidigare reggade jag inte.

Försöken är färre en i fjol, men det finns det förklaringar till.. ett visst uppehåll på 12veckor samtidigt som en massa små försöksrika turneringar hölls, t.ex.

Matchandet började med 7s på Håkkes i mars, fortsatte med 15-manna TräningsLandskamp mot Finland i Stockholm i slutet av april. Veckan därefter bar det av till Spanien å matcher under årets WET(women european trophy). Hem igen så säsongen kunde dra igång. 2matcher för mig före S.u. Och ett roligt 7manna SM kval. Säsongen fortsatte med 5matcher efter  S.u. Och årets första å sista herrmatch! Plus lite till som ni också får läsa om längre ner..

Skadestatistik!

1st allvarliga..

4juni – brutet båtben. Under samma match som jag gjorde mina landslagspoäng.. före eller efter skadan vet jag inte. Jag vet att det gjorde ondare och ondare i stort sett hela halvleken igenom och att jag helst inte tacklade (då är nåt fel!!) mot slutet.

½skadade axlar som jag rehabade länge hos sjukgymnast för att slippa skada dem på riktigt, bättre nu. Men så länge jag kratsar blir de nog inte helt bra.. aja dem funkar bra!

Landslagsmatcher!

15-manna

1st träningsmatch mot Finland i april.

4st Landskamper mot Frankrike, Finland, Spanien och Holland under WET.

7-manna

1st träningsmatch mot ett klubblag från England

Så himla roligt. Träningsmatchen spelades i fyra(!) halvlekar som vi skulle dela jämt på .. så döm av min förvåning när jag spelade första, andra å tredje.. nästan hela tredje sen vila fjärde.

Och under WET fick jag för första gången i min 15manna karriär riktigt mycket speltid! Såå roligt. Spelade hela Frankrike, hela Finland, hela Holland och mer än halva Spanienmatchen! Så sabla glad – vilket lyft.

WET -08 : ca 3+ 20min.

WET -09 : ca 25min

WET -10: ////////

VM -10: ////////

WET –11: ca 290min !!!

Lag jag representerat!

(Dam)

Lugi RFC – 15manna SMserien

Lugi RFC – Håkkes

Lugi RFC – SM kval 7s

HRC Gripen – vänskapsmatch Karlstad 40år

15-manna Landslaget WET+ Landskamp.

7s Landslaget – Rugby Rocks, London

Lag jag representerat!

(Herr)

Lugi RFC – Vänskapsmatch mot Göteborg

Utmärkelser!

Det har skrivits om mig i tidningar. Både Sydsvenskan i vintras, med bildspel på hemsidan och allt och i våras (http://www.sydsvenskan.se/sport/lokalsport/lundasport/article1453296/EM-debut-for-Lugis-Lovendahl.html)

I HD i och med WET (http://hd.se/sport/2011/05/04/sverige-som-bast-femma/). Och i och med skadan (http://hd.se/sport/2011/06/07/dubbla-smallar-for-kerstin/) .

Jag fick en fin tredjeplats i ligan om matchens spelare efter Frankrikematchen i Spanien! Tack coacherna!

Nobelpris i medicin på Lugis årsfest. För att jag fått en fraktur men fortsatt träna med laget å spelade snart igen - ish. Tack!

Årets Spelare!! I Lugi. Ååh vad glad jag blev – underbara Lugi, världens bästa klubb. Ni gör mig Bäst – Tack!!!

Person Bästan!

( sådana jag verkligen förbättrat under året)

Frivändning RM (57,5kg) 62,5kg!! 60kg kändes såå länge avlägset och omöjligt.. när det gick, gick 62,5kg med på ren tjurskallighet!

Chins (8st) 10st!! Klarade 7 på testerna i jan mitt max i nåt år iaf, 8st ett par månader senare och när det gällde gladiatorfystester smällde jag till med en 10a, såå gott även om det var fulchins.

Beeptest (9.5) nivå 12.4!! Ojoboy detta beep-spöke.. brukar dö  nånstans på 8an.. av stumma ben å utttrååkadhet. Satte 9.5 en gång när jag å harry slog vad. Nu var minimikravet 12.0 ouppa, bara att springa.. så det gjorde jag, hehe.  En fot på linjen gällde. Och detta gjordes efter en heldag med fystester. Som gjordes en dag efter landskamp(!!!) som gjordes dagen efter en lansdlagsträning.. oj vad pigga ben jag måtte haft – återigen tack tjuskalligheten!

Träningstimmar!

Fler än förra året iaf.. har inte reggat all träning i min träningsdagbok än (saknas 5v men anteckningar finns) Även utan dem 35921min mot 34079 min hela förra året.

Och Vilodagar blev det 1st hel. Den dagen jag flög hem från England med brutet båtben.. i övrigt en del del lugna träningsdagar/vilodagar beroende på hur man räknar. T.ex. hela v. 52 nu när jag haft feber och bara kört lite rehab varje dag.

Så här började året..

Årets första vecka tillbringade jag i Stockholm på Demoneye bootcamp. Samtidigt som jag träffade kompisar å kompisars PTs å grymme-lyxtränade hela veckan, så skrev och målade jag på mitt årsarbete däremellan. Bode på en lekskola där jag träffade handledare och fick inspiration. En kanonvecka!

Veckan därefter öppnade så lekskolan på riktigt efter helgerna. Även i år – hela året har jag jobbat drygt 50%. Det passar mig perfekt. Nu vill jag bli Världsbäst på rugby och då ger jag mig så bra förutsättningar jag kan.

Med ett OS i blickfånget var det så dags att träna å testas av självaste SOK årets andra helg. En häftig händelse och efterlängtat besök på bosön.  Två veckor senare åkte vi i 15manna landslaget till Norrköping för ett kuligt träningsläger. Två träningsveckor på hemmaplan och så blev jag ”kändis” i sydsvenskan, innan det bar av till Enköping för ett testfyllt å träningsglatt 7s läger. Helgen därefter Norrköping med 15manna igen hihi, härligt lägertempo – hela Sverige är min arena.

Vecka 9 blev en intensiv pluggvecka, under några få dagar innan helgen skrev å skrev å målade å målade och skrev jag mitt årsarbete tills det var färdigt. Inte så imponerande taktik, men väl god disciplin.  Så mycket dag å natt som krävdes. På natten till lördagen var jag så Klar!! Och på morgonen bar det av till Växjö och Håkkes cup. Spelade med Lugi och oj vilket lag vi var. Så grymma skulle det visa sig. Och det med 5st Lugidebutanter, tror jag det var. Efter fyra..fem välspelade matcher tog vi hem HåkkesSilver! Fyra fem, jaa finalen var inte jätte välspelad, vi var så glada att vi kommit dit att vi tog det lite väl lugnt. I halvlek ville Stefan, vår tränare ändra på det. Han sa till mig ”Kerstin ställ dig där, där de kickar bollen, ta den och spring rätt igenom själv och gör försök! ..ni andra supportar” Sagt och gjort, hehe 7p till oss direkt i andra. Sällan jag fått så konkreta order, men det funkade ju det med!

Ett par veckor rullade på innan det bar av till Enköping igen och mer rolig7s. Därefter fyra helt ordinära veckor med träning å jobb. Skönt det med även om det är superkuligt med AllA läger också. Ett träningsläger med 7s Fyscoach i karlstad han det också bli. Jättejättebra och lyxigt att få så mycket hjälp.

På självaste Påskafton spelade vi Landskamp i Sthlm mot Finland. Vinst 48-7, ett riktigt bra resultat för ett Nytt landslag tycker jag. Jag spelade tre av fyra halvlekar i denna långa tränings landskamp, som kratsare och prop.

Jag sov över i Sthlm för hemligt uppdrag på söndagen. Fys och personlighetstest för att för hoppningsvis bli uttagen till TV-programmet Gladiatorerna! Som ni läste ovan, under PB:n  sattes en del sådana, förberedelserna till trots.

Svaret om jag blev utvald fick jag vackert vänta på.. någon vecka drygt. Måånga tusen sökande blev 90talet utvalda för fystest, blev 12 utvalda tjejer och killar för programmet.. jag var en av dem! Fick jag reda på per telefon i Spanien.

Japp, i Spanien var jag 29april till 9maj och njöt av matcher/träningar och tre rätters var dag med svenska underbara landslaget! Jag fick spela galet mycket och hade jätteroligt på och utanför plan – tack allihopa! Att vara i väg så är ett drömliv.. så hade jag kunnat leva jämt.. men allt underbart behöver blandas upp för bästa njutning.

Hem till fina jobbet, bästa laget och den stundande säsongen var också roligt. Helgen efter vi kom hem var det säsongspremiär borta mot Göteborg, över förväntan från vår sida trots stor förlust, vi spelade bra. Direkt från Göteborg till Norrköping, för vidare färd mot Enköping och 7s träningsläger på söndagen. Hem därifrån blev en minnesvärd resa de flesta nog känner till.. lite försenat tåg, men jag han med anslutningen.. somnar bums så trött jag är och vaknar med ett ryck, oj hbg jag ska av!! Tar väskan och kastar mig av 00.30 och inser jag är i .. Åstorp! Va.. å drömde, vänder mig om, tåget måste på.. där gick det. Nattens sista.. suck. Funderar en stund, sen börjar jag gå hemåt.

Nu varvas min vanliga träning med gladiatorträning. Vi åker till Halmstads militär hinderbana innan jobbet ena dagen. Klättar klättervägg efter en annan.. bra förberedelser är a och o.

På lördagen är det dags för 7manna med mitt Lugi. Första sm-kvalet. Vi spelar 4matcher, vinner alla och med en sanslös målskillnad på 101p!!! Detta på mindre än en timmes spel. Vi gör 116p och släpper in 15p – såå glad och nöjd! Så tätt bakåt, så full fart framåt.

Dags för en intensiv period, både mentalt och praktiskt, därefter. Jobbar heltid nästan hela veckan för en kollega, på torsdag kväll går tåget mot sthlm och min sista kurshelg. Årsarbetena skulle redovisas. Förberedelserna var maximala, goda tankar på repeat ekade i mitt huvud. Lika lite som jag ville redovisa, lika mycket ville jag träffa mina kursare. Lika mycket jag ändå ville ha redovisningen överstökad, lika lite ville jag att detta skulle vara sista gången med gänget. Jag överlevde så min redovisning och kunde pusta ut under de andras. En hel helg med fina föredrag avlöpte. Från Stockholm åkte jag till Karlstad och nästa eldprov. Två heldagar i LövbergLilas Arena plus två resedagar. Det gällde att vara på topp, vi skulle få prova på Gladiatorarenan och agnarna skiljas från vetet.. av oss skulle tio bli utmanare och två bli reserver.. tänk att komma så nära och inte gå hela vägen, nej det fanns inte. Gasen i botten humöret på topp. Och ojoboy vilket kul gäng – vad roligt vi hade. När vi smällt på varann i alla grenar och fått lagom många skrapsår å hoppat i poolen ett par gånger var det dags för personporträttet att spelas in. Ut på Karlstads gator å springa med kameror i buskarna, snacka i studio.. nytt, spännande och läskigt. Tror det gick bra och att jag inte sa föör mycket dumt.  Och när det var klart myste vi lite på hotellet, gick på Bio och sen sov jag gott och kort. Morgontåget hem.. kom hem så jag han åka till jobb strax efter 13. Och sen rugbyträning på kvällen. Upp nästa morgon, självaste KristiHim, ja alla väskor var redan packade sen innan jag åkte till Stockholm, tog nästa två i raden.. mot Trelleborg å seriematch. Den absolut värsta jag någonsin spelat, huuu.. jag kände mig helt slut innan jag ens bytt om.. det var en kamp för att göra nåt rätt. Att glänsa, kötta och smälla på var helt uteslutet. Försökte hålla humöret uppe och inte skada mig. Inte nu när allt roligt väntade. Strategin lyckades. Jag höll matchen igenom, i slaget om skåne.. de vann, vi spelade kass.. men jag var glad jag gick av hel. En ovanlig känsla. Fortfarande helt slut när jag gick av.. ville helst åka hem och sova.. men nej, dags för nästa uppdrag. Jag följde med hem till Arlöv där jag skulle sova, så värst social var jag inte.. somnade rätt snart i soffan vill jag minnas. Morgonen därefter fick jag skjuts in till Malmö. Hoppade på tåget till Kastrup och sen lyckades jag hitta rätt där. Tror nån autopilot kopplade på för jag hittar knappt på flygplatser ens med sällskap och flyga själv utomlands för första gången nånsin i detta tillstånd.. huu. Men det gick. Gick till rätt gate tidigt och andades ut!

Allt roligt och stort som varit hade varit mycket att göra på ett år, på en vecka i mesta laget.. även för mig som gillar fullt ös. Nu skulle det krönas. En sak kvar sen vila en hel vecka, därefter nya utmaningar. Kröningen en 7s träningsturnering vid namn Rugby Rocks i London med det glada härliga 7s landslaget. Jag vilade och dagdrömde 7s hela flygresan. På nästa stora flygplats hittade jag alla andra, vad skönt Vi hyrde bilar och körde till hotell och träning, sen hotell för en natts sömn innan turneringen drog igång. Jag vaknade upp, pigg och taggad.. en underbart känsla och nattens sömn hade gjort gott. Fick starta första matchen. Vi spelade bra, det var jämt men vi hade övertaget.. planen var torr och stenhård. Det gjorde ont att landa, men det funkade. Vi spelade vidare, jag fick en snygg pass och kunde runda deras ytter och lägga bollen mellan stolparna med ett stoort leende – mitt allra allra första landslagsförsök! Mina första 5p plus 2p, varför ge bort en kick, när man är på G. Det gjorde ondare och ondare och jag hade svårt att hålla kvar greppet när jag tacklades. Började fundera på vad det kunde vara och spelade lite fegt.. domaren blåste till halvlek. Nån som är trött, var frågan? Nej men jag har ont, tror jag ska gå av.. Nej stanna önskade kapten.. tror jag ska av.. sa jag å så blev det. Sen var det definitivt. Handleden svullnade upp och ont gjorde det. Frös i min tjocktröja i solen. Handleden var hårt lindad.. mer spel blev det inte och det gick väl upp för oss alla att den nog var bruten.

När övriga landslagsspelare rockat vidare och spelat shortsen av både whales landslag och andra lag åkte vi tillbaka och åt och sov. Morgonen efter började hemresan. Ajajaj. Jag flög tillbaka till Kastrup, tog tåget till Helsingborg och sen rullade jag in med min rullväska på akuten för röntgen. Domen blev12v i gips å brutet båtben.

 5dagar före inspelningen av Gladiatorerna.. En månad före nästa 7s turnering med landslaget och dessutom 7manna SM. Sen två seriematcher. Beachrugbyn. 7manna EM i Bukarest. En till seriematch och i princip hela sommaren..

Många tankar gick genom huvudet.

Jag bröt ihop ordenligt och jag kom igen! ..Ju snabbare man bryter ihop, ju mer tid har man att komma igen.. det är min melodi!

Jag gjorde en plan och tränade vad som gick.. när jag skulle spelat in Gladiatorerna var jag i Karlstad och hejjade på alla grymma fighters och vänner som iaf var med! Sen följde sommaren med träning med familj på sommarstället, med Lugi på turneringar. Ovanligt att stå så mycket på sidan, men det är lärorikt det med. Efter åtta veckor hade handen läkt så bra att jag fick ortos ist för gips. Löve. Jag rehabade flitigt och fortsatte tänka läkande tankar! Den 27augusti var min stora lyckodag – då spelade jag igen, exakt tolv veckor efter frakturen. Resterande fem matcher spelade jag med mitt kära Lugi. Så underbart att spela igen.

Träningen blev av men fokus på det som gick och då dt som jag bäst behövdes av det. Mycket rehab har det blivit i år. Axelrehab i förebyggande syfte. Handledsrehab så snart jag fick av gipset och sen egentligen resten av året. Man kan alltid bli bättre!

I början av oktober åkte jag liksom de flesta gladiatorer och utmanare till sthlm för en riktigt härlig återträff. Vilket gäng vi är! Ett muskligt sådant..

En herrmatch han det också bli i år, jag kunde inte låta bli. Göteborg mot Lugi, en vänskaplig drabbning. Jag fick lobba hårt på grabbsen men det gick. När jag fick mitt ja, loovade jag att om jag får spela ska jag göra försök! Deeeal!  En av grabbarna slängde en boll över axeln, jag var i support och fick händerna på den drog direkt höger i en lucka och snart hade jag en hojtandes göteborgare i hasorna ” det här är inte okey, hon är ju snabb också!” Hehee jätteokey tyckte jag och dök över linjen.  

I slutet av oktober började nästa års läger-race. Med Öppna lägret(för 15manna) i Vänersborg. Alla är välkomna, många kommer och tränar för jätteduktiga tränare. Galet bra för alla. Jag älskar det.

Oktobers sista dag gick startskottet för Shades of Rugby, många fina foton togs till jubileumskalendern.

Under hela året har jag tränat Rugby minst tre dagar i veckan, två med Lugi, en gång med Gripen. Utöver de gymmat en del, mindre del än tidigare år. På gymmet har det mest blivit rehab, explosivitet, grundstyrka och specialstyrka. Även en del Kettlebellträning och brottning i våras.

Mer fokus har lags på andra delar. Löpskolning bl.a. jag har fått äran att träna en hel del snabbhet och löpskolning med is Götas friidrottare, både vår och höst.

Även en del egen teknik rugbyträning och mycket sjukgymnastik.

Det som har varit mycket i år är läger. Fantastiskt mycket läger, ibland var helg och då tränar man ju lätt lite mindre i veckorna för att ha pigga ben på helgerna. Det har varit galet roligt och jag håller tummarna för mycket läger även i år, med både 15manna och 7manna landslagen.

Nytt för i år var ett Öppet 7s läger i Stockholm, 26nov. Ett jättebra läger med grymma coacher som var lite glesbefolkat tyvärr, men kul för oss som kom.

Runt Lucia var det dags för vinterns första 15manna läger i sedvanlig ordning. Fyllt med rugbyträning, träningsvideos och sön morgon Luciatåg med coachen som riddarlucia med en advetsljustake som krona. Så vackert.

Därefter har det inte hänt alltför mycket och jag tänker inte skriva slutet gott allting… nej! Hela veckan mellan jul och nyår har jag legat i feber och längtat efter att träna. Det ska jag äntligen göra nu igen när jag är frisk!

Jul och nyår firades lugnt och mysigt med familjen hos föräldrarna. Enkelt är så bra!

Nu vill jag dela med mig av en klokhet jag tänkt mycket på under året.

Det blir Alltid som man tänkt sig! Boktiteln tillhör Olof Röhlander, en mycket inspirerande inspiratör och mental styrketränare jag träffat under året på en föreläsning.

Det är sant! Nu är det slut med ja kan inte, jag kan inte, jag kan in.. om du nån gång tänkt så. Vill du kunna? Du kan!

Jag kan allt – kanske inte nu men så småningom! Och jag ska bli världens bästa rugbyspelare en vacker dag! Och jag ska fightas mot Gladiatorer, Landslagsspelare i 15manna och 7manna och ta Sverige närmre både VM och OS, spela hela säsongen.. har jag bestämt. Haaha, så det så!

2012 är ett himla bra och lyckligt år, fyllt av drömmar och sanningar för mig och mina vänner!

Vi ses!

Ta hand om er alla – KärleksKramar från Mig!

//Kerstin Lövendahl

Kommentar (0)

Shades of Rugby!
Nu är det dags att beställa din kalender; full av mångfald, styrka å rugby .. kolla nedan hur! Inklippt från lugirugby.com

Kommentar (1)

Vi i damlaget är i full gång med att göra en kalender.. åhh vad jag tror den kommer bli fin!
Så om ni är sugna på en grym rugbykalender håll ögonen öppna här..
Med starka, modiga, vackra och stolta tjejer -  som gärna krossar fördommar å tacklar motståndare!

Just nu vet jag inte så mycket om pris å när den är färdig, utan gör mest  smygeklam å lite hype om det..
Men när jag vet pris å så så skriver jag igen! En perfekt julklapp till dig eller din träninsvän och samtidigt sponsrar du vår klubb och oss med en liten vääldigt välgörande slant.
Det här vill du intee gå miste om...

RugbyKram /Kerstin

Kommentar (2)

Efter DM så tog vi alla fyra skånska lag en gemensam lagbild!

Sist jag bloggade så hade jag sett öppningsmatchen i RugbyVM, nu återstår bara två lag.. NewZeeland och Frankrike. Det blir final på söndag.
Jag lääängtar.
Hoppas ni är många som kikar, tror bestämt finalen kommer visas på tv10 vid 10tiden på söndag. Frankrike är grymma underdogs.. men har imponerat genom hela vm, de lyckades hanka sig genom gruppspelet med mestadels vinster för att ta sig till slutspel. Först slog de ut england i sin eg enda bra match. För att sen mycket knappt knipa åt sig segern i semin mot wales. Frankrike och NZ har redan mötts detta VM. I gruppspelet slog de svarta de blå med komfortabla 37-17. Jag tror segersiffrorna blir ännu större i finalen..
NZ började VM lungt och har lagt en präktig hög vinster till samlingarna. Från match 1 har de ökat och när de skickade hem Australien (VMs kanske 2a bästa lag) i semin med 20-6 sparade de inte på något... hoppas jag, för då var de iallafall övermäktigt grymma! Sikken match.

Det är en av helgens höjdpunkter!

Och Hela helgen är en enda höjdpunkt för vi - alla grymma rugbybrudar i hela landet ska ha läger! Love it!

Det kallas Öppet Landslags läger och hålls i göteborg. Men namnet är lite förvirrande.. lägret är öppet för alla nordiska spelare som vill lära sig mer och ha riktigt kul tillsammans.
Vi har två träningar per dag lör och sön totalt ca 8h härlig rugby!

Rugby har så många fina sidor.En av de som genomsyrar allt är gentlemanna andan. Gör jag nåt bra för nån får jag dubbelt tillbaka och kan ge mer...
Detta läger hålls av landslagsledningen för som sagt nybörjare som rutinerad och alla som vill ha en landslagsplats förväntas komma. Jag minns mina första läger med samma kärlek som jag känner idag. Att komma som lite blyg gröngöling och få rocka med de störta i sin sport är stort! (I lugi har det inte funnits nån landslagsspelare innan mig.)
I vänersborg år efter år på Öpnna Landslagslägret var alla samlade, alla som inte redan kände alla lärde snart känna alla. Vi är en liten sport men en Stor RugbyFamilj.

Och i hur många sporter går det till så här.. jag vet inte men jag vet att den som började med detta var klok.
Det finns inget bättre sätt att toppa toppen och höja 'botten' än detta. Vi är alla vinnare - Vi är alla RUGBYLOVERS!

Kram

Kommentar (0)

Idag inleddes RUGBY VM, världens tredje största idrottsevenemang (efter sommar OS och fotbollsVM)! Nyss hemkommen efter inledningsmatchen som vi visade på klubben. Match mellan New Zeeland och Tonga. Jag kan väl säga som här.. när klockan var igång sopade NZ mattan med de grymma Tongaspelarna. Men matchen i matchen, den innan.. den vann Tonga - vilken Haka, hooly macaroni.
Försöker hitta ett klipp men det går så där.. jo nu hittade jag ett härligt klipp från tidigare idag alltså. Tonga i rött, nz i svart. http://www.youtube.com/watch?v=AWIqVfRLooc
I helgen har vi match två hemma matcher. På lördagen mot Attila från Stockholm och på söndagen mot Enköping. Kommer bli såå kul. Blir nog en ovan position för mig, så håll tummarna att det går bra ändå. Spelar så gott som alltid i klungan, prop, krats, flanker eller åtta men i helgen lutar det åt att kedjan behöver mig mest. Vi får se om jag blir första center eller nåt helt annat.. jag kommer göra mitt bästa och för jag spelar ju i världens underbaraste lag! RugbyKärlek! Lugi Kärlek!

VärldsKärlek... imorgon går även loppet : Fredsloppet av stapeln i Göteborg, delar av familjen ska vara på plast å springa de 5km. För en finare värld.
Lycka Till - Kram!

Önskar er alla en fin härlig helg!
Kramar

Kommentar (0)

Stefan Liv.

Tack Stefan Liv för den du varit och allt du gett Svensk Hockey och svensk idrott! Vi är många, många som saknar dig...
Usch vad det är sorgligt att tänka på Lokomotiv Jaroslavl, ett helt lag som bara försvinner. Jag tänker så på allas familjer. På spelarnas barn, fruar, män och familjer. -Pappa kom hem, för vi längtar efter dig...
Jag önskar er stöd i sorgen, och tron på ljuset i mörkret. Ta hand om er!

Tack Liv, din inspiration kommer alltid finnas kvar! 

Kommentar (0)

Kerstin i ett halvbreak från förra årets möte.. hoppas på lika härliga bilder i morgon.

Imorgon, lördagen den 3/9 kl13.00 på NorrvallaIP i Helsingborg välkomnar Lugi Lions RFC våra skånska konkurenter PMS (Pingvin-Malmö i Sammanslagning) och er Alla för en härlig rugbymatch!

Lovar att jag ska tackla er nöjda.. det är ju derby. Så sjukt taggad och sugen på en riktigt rolig match.
Välkomna!
Kram

Kommentar (0)

Helt underbart att vara hel igen!

I lördags firade jag att det var exakt 12veckor sen jag gick sönder med att vara rugbyhel igen.
Spelade seriematch hemma på Centrala IP i Lund mot hårda Göteborg. De höll inte igen nån stans såklart och visade sig vara några divisioner bättre än oss. Men vi gjorde som vi brukade, kämpade i movind och fightades med våra stora Lejonhjärtan hela matchen. När vi i slutet spelade med 12man mot deras 15 lyckades jag springa igenom hela försvaret och göra 5+2poäng till oss! Riktigt gött.
Matchotränad - check.
dålig kondition - check.
långsam - check.
Sjuuuukt Gla´- Check.
Rugby lycklig - check.
Hel igen - check!

När jag fick skadebeskedet grät jag, inte för att det gjorde ont. Inte för att jag var rädd.. utan för att jag skulle vara borta från rugbyn - det jag älskr mest av allt i 12veckor=tre månader en Hel Evighet. Så lång tid att jag inte riktigt kunde tänka så långt.. då grät jag.

Nu vet jag att även tråkiga evigher har ett slut!

Mot mina drömmar igen - full fräs....

Haha idag fick jag ett mail att jag blivit nominerad av en på rugbyförbundet att bära den olympiska elden 2012. Nu återstår att se om man har sån galen tur! 

På lördag är det ny rugbymatch, ett grymt skånederby! Välkomna!

Kommentar (0)

Vilken upplevelse woooahooo - en ny dimension har lagts till mitt medvetande!

Jag måste börja med att skriva att jag inte är något stort fan av löpning och har aldrig varit. Det blir oftare och hellre sprintpass och intervallpass än distans. Både för att jag gillar det bättre och för att det gynnar mig som rugbyspelare mer.
Idag blev det ett längre pass. Och ett pass som kommer kräva många superlativer - halleluja! Hehe.

Jag vaknade upp och kände stelheten i kroppen, lite små ömt här och var. En skön känsla efter ett gott träningsläger. Dessutom kännde jag att kondisionen inte var vad den borde, blev lite sur på mig under helgen. Men att köra hårt idag fanns inte så återhämtning och lågintensiv cardio kändes helt rätt. Jag låg kvar och åt frukost i sängen och myste. Där och då började jag planera dagen. Somligt behöver bli gjort inför veckan som kommer när jag börjar jobba - äntligen - igen!
Hmm en lugn återhämtningsjogg kändes lockande. Väldigt lockande faktiskt. Bestämde mig för att pröva springa barfota. Helt enkelt för att mina fötter inte ville stoppas in i ett par skor. Vänsterfoten ser minst sagt lite misshandlad ut, vid småtårna breder ett stort blåmärke ut sig, på hälen sitter en fin skavsårsblåsa och en annan finns på "pektån" och värst är ändå stortån som har en dö nagel som håller på att lossna. Nageln är helt av men så långt ner att den inte är lös och under så har det bildats inflammation som varar lite. Det är bättre, men inte skönt än. Och högerfoten är lite öm av allergiska blåsor.
Barfota blev det.

Cyklade till kl11.03 till Pålsjö. Ca 10-15min som uppvärmning. Vid parkeringen låste jag fast cykeln och gav mig ut i 2km slingan. Eftersom jag aldrig sprungit barfota på riktigt så hade jag inte allför storslagna planer. Förhoppningsvis 4km - två varv alltså. Men om det inte känns bra får det bli vad det blir 500m, 2km eller fyra.

De få gånger jag springer / joggar brukar det bli 4-5-6 möjligen 7 km men i princip aldrig längre. Och då i vanliga löparskor.
Barfota löpning för min del har hållts till rugbyplaner, nerjogg på gräset och ett och annat pass på planen. Men bara på gräs och i sand. Som liten sommarflicka lekte jag mest barfota, på det underlag det var. Men det var då det.

Pålsjös 2km slinga är fin, flack och i skog. Hyfsat mjuk även en solig dag, med jord och grus - stig som underlag. Första km avlöpte fint. Jag jogade väldigt långsamt och njöt av vinden i håret, doften av lövskog, barnens skratt och naturen under fötterna. Så härligt!
Tänkte att det här går ju fint, 2km kommer gå som en dans - yes jag kan nog sikta på fyra!
Vid det är laget slutade jag fundera på om det skulle funka, jag bara njöt av den totala naturupplevelsen. På de soliga parterierna sänkte jag farten lite och på de riktigt mjuka ökade jag lite i min goa intervall-återhämtnings-mysjogg!
Två km avklarade och jag passade på att skölja de lite ömma fotsulorna i det kalla vattnet och dricka några klunkar med. Nån minut stretch avverkades och liite prat under tiden med en nyfiken medmotionär.
Dags för varv 2 (3-4km). Nu kom jag nästan in i trans, det här är ju helt helt fantastiskt härligt. Stenarna under fötterna var som en ljuvlig massage. Jag inser i samma ögonblick vitsen med zoonterapi. Jag joggar stigen fram. Jag känner mig så ren och så upptagen av min omgivning - så Ett med här och nu. Varje andetag sprider glädje i kroppen - jag vill inte sluta.
I slutet av slingan tänker jag att ett varv till kan jag väl få springa.. ja, jag gör det!
De sista 400m springer jag in på en stig framför en löpare i god fart. Bestämmer mig för att öka och hålla honom bakom mig, så lätt flyger jag fram över stigen.. tills 4km är avklarade. Samma procedur. Sköljer fötterna stretchar och pratar med killen jag höll bakom mig. Gör det inte ont frågar han? Ont - halleluja det är underbart. Svarar jag inte men nåt annat bra.
Dags för varv 3. Fötterna njuter, benen hänger på helt utan motstånd, känner ingen trötthet alls sen helgen. Funderar på det jag läst om barfota löning - börja lungt.. ja, vad är lungt. Borde kanske inte springa lika långt som vanligt.. aja, strunt samma så längde det känns bra -  resonerar jag!
Metrarna flyter på och de torra grusiga partierna känns inte hårda längre. Fötterna har anpassat sig. Känslan är mer mer mer... När jag tittar upp ser jag lövronorna jag har som tak, men mest har jag ögonen på stigen. Vill ju inte trampa på nån av alla sniglar som gör mig sällskap.
Ordet meditation är inte ett av de mest positiva jag vet för att jag helt enkelt inte gillar klassisk medtation.. men nu förstår jag hur underbart somliga kan uppleva att sitta stilla och tst och komma till sig själv, detta var tusen gånger bättre och verkligen meditation för själen! Om jag sitter eller ligger och lyssnar på en mjuk röst eller avslappningsmusik kliar det i hela kroppen och det känns som att jag måste ställa mig upp och hoppa.. ungefär som om man spillt en saftflaska över sig och ramlat i en myrstack - bort med myrorna.
När jag sprang idag sprang jag in i en ny dimenstion - det var full njutning!

För att förtydliga så njuter jag de gånger jag springer som jag sprungit förr i skor också, absolut jag gillar naturupplevelsen man får. Men jag vet inte hur jag ska beskriva känslan för de som inte provat.. Skillnaden är att ist för att gilla naturupplevelsen man får av löpning så kände jag att jag Är naturupplevelsen idag!

Kanske .. prova om ni inte provat men kan - sagoligt!

De sex km avlöpte och jag ville inte sluta. 6km, det är ju nästan 10km tänkte jag mot slutet... det lilla som skiljer är de 2 första underbara varven. Jag gick för 8an iaf efter en fotdusch och kort strech´n´snackpaus med en hundägare.
The halleluja-moment fortsatte under hela fjärde varvet. Och när jag kom fram till starten igen kunde jag knappt berga mig för sista och 5varvet. Micro stetch efter fotskjöljandet och så ut igen.
Kort in på varvet mötte jag Två promenerande Rugbyspelare, PappaG och sonenV. Snabba Kramar och ett par ord sen var jag iväg igen. jag försökte njuta maxat för jag hade bestämt mig för att inte springa längre än en mil hur underbart det nu än var. Inte för att jag ville tro att det avr dumt, men jag har sett och läst så många gånger att man ska börja vääldigt försiktit med barfotalöpning och det kan jag ju inte ens med god fantasi påstå att jag gjorde.

För dem som inte känner mig kan jag berätta att detta var min debut mil!
Jag har aldig haft  någon anledning att springa långt.. även om jag trodde att jag borde kunna så har jag varken tyckt det vore kul nog att testa eller orkat sega mig igenom det..
Nu var det ist njutning i precis vaje steg 5x2km. Visst jag har nog sprungit en mil tidigare med boll i händerna på en plan, rugbyspelare tillryggalägger många km under en match.. och under match och undervärmning såklart ännu mer. Men jag vet inte och har det ju minst sagt varit annan aktivitet emellan. Alltså var idag min första riktiga mil! Och min första riktiga barfota löpning!
..jag väntar med spänning på om det var dumt eller inte. Än så länge känns det oförskämt bra! Undar om det får kännas så här bra hela tiden?..
Visst lite öm i trampdynorna under tårna och under framfoten, men det räknade jag med. Hade känts väldigt skumt annars. Fortsatte mysa när jag kom hem och stoppade ner fossingarna i ett lugnande yoghurtbad.

Efter 10mil barfota löpning väntade en nedcykling hem.
Där vid cykeln pratade jag en stund med en före detta arbetskamrat som jag inte sprungit på på länge. Omskolad till sjukgymnast nu. Hon var precis på väg ut i spåret och jag därifrån.. ett glatt möte och hon blev väldigt lockad att lämna skorna hemma nästa runda. Vi pratade en stund och jag stretchde under tiden

Tiden tänker jag inte skryta om, helt enkelt för att jag inte har en aning om hur länge jag väl sprang.. jag var ute i 2h. Cyklingen dit och hem tog ca 2x15min, varje 2km´s paus ca 2min. snackpausen med kollegan ca 20min. Gissar milen avverkades på en timme men vet inte och jag bryr mig inte alls.., mycket av min träning handlar om mål, tider och vikter(och jag älskar det också, tro inget annat!) idag får jag ändå säga - upplevelsen is da shit!

HolyCow vad underbart! Känslan när jag för sista gången ökat och dratt på sista 400ingen och lät stegen rulla fram över stigen var njutning. Och medans jag cyklade hem och kände glädjen som uppfyllde min kropp, sinnes renheten och det meditativa lugnet var inte att jag precis avverkat mitt livs första mil utan att jag varit på 90min massage för kropp och själ. Det här mina vänner är gratis spabehandlig deLux!

Kommentar (0)

Typ av Ortos, liknande min..

Så i tisdags fick jag min dom.. en bra sådan!

Historiken lyder så här. Den 4e juni bröt jag båtbent i handleden under en turnering i England, den 5e juni åkte jag hem och fick det gipsat. Med orden att jag skulle ha gips i 12veckor. Efter 4veckor - återbesök för att bara byta gips. Efter 8veckor återbesök för att byta gips, röntga om (se om det läker eller inte och isf ev avsätta tid för operation) och träffa läkaren. Efter 12 veckor ta av gipset om det såg bra ut.

I tisdags var det då dags för 8veckors kontrollen.
Jag kom till sjukhuset kvart i 9, gipset sågades upp och där i hittade jag min lilla bleka illaluktande hand. Rörde lite på den och fick en sån där go känsla. Vad bra det kändes. Tog mig till röntgen och passade på att tvätta händerna, helt fantastiskt underbart. Hade jätteskum känsel i huden men att kunna lukta på den sen.. och den luktade go tvål, det var härligt! Efter någon halvtimme i väntrummet fick jag komma in. Ett litet gäng bilder togs sen var jag klar så långt. Och min tid till läkaren var inte förrens 11.20. Jag tog med mig en go tidning: Blossom, ut på en bänk under den soldränkta himlen. La mig till rätta och läste nån timme för att sen ta en skön powernap. Under hela tiden jag läste testade jag handens rörlighet och styrka. Hyfsat stark, halvbra rörlighet men eftersom jag haft handen i gps i två månader känndes det väldigt lovande...

Dags för läkarbesök. Jag satt på britsen i undersökningsrummet när läkaren kom in, han log ett sånt där gott leende.. "Det har läkt bra" sa han. "Och det är väldigt positivt att man kan se det!" fortsatte han sedan. Jag log tillbaka. Yes tänkte jag inombords och knöt segernäven i tanken.
Han tog min bleka hand i sin och kände på båtbenet. Det kändes ingenting. Han böjde, tryckte hårdare... ingenting kändes alls.
"Det kanske är helt läkt sa ja.." Men det var visst lite väl optimistiskt tänkt fick jag höra.
På frågan om jag behöver gips nu när det känns så bra fick jag ett frågande ansiktsutryck till svar. Hmm.. läkaren visste inte vad han skulle svara. Att ta av gipset efter bara 8veckor är väldigt tidigt sa han, men det gör ju inte alls ont förskte jag.. nej, du har ju inte ont sa han. Han gick ut för att rådfråga sina kollegor om vad han skulle göra med mig. Jag såg i hans ansikte att han var förvånad över hur bra det kändes.. och det tar jag som något väldigt positivt!
Jag hörde delar av hans många diskussioner med sina kollegor. Tidigt.. hördes många gånger, inte alls ont, fler.. i slutet hörde jag ortos flera gånger.
Hoppas hoppas..
Efter en kvart kom han tillbaka med gipsteknikern på släp. 
Inget mer gips! Bara en tumortos sista månaden. Yeahooo..  min glädje gjorde både läkare, gipstekniker och sjukgymnasterna på sjukhuset nervösa.. Du får inte spela nu! Du får.... blA Bla bLA.. Mycket ögon som spändes i mig och många förmaningar. Nej, jag ska inte spela fullkontakt nu! För det vet jag att jag inte kan. Jag vet dock att även denna gång har jag läkt bättre än förväntat och kommer komma tillbaka fortsare än om jag haft gips på sista månaden och det gör mig himskans glad!

Jag får dessutom tvätta händerna, duscha utan krångel och bada i havet - äntligen.
Jag har ett skydd jag kan tvätta och jag kan rehaba handen under tiden.
Och jag har en landslagsläkare som är modigare än mig, han skrattade också när han hörde om läkaren och alla deras förmaningar.. Det känns bra! Vår landslagsläkare är chefsortoped och dessutom vet han vad rugby är. Jag går i närheten av vad han tror blir bäst!

Jag är på god väg, tillbaka mot mina älskade rugbyplaner!
LugiKärlek

Kommentar (2)